Back To Nature, Back To Basic Del 6
Demoner och prövningar. Mäster Li säger alltid att ju närmre målet du kommer, ju svårare hinder och prövningar kommer det finnas. Demoner och spöken kommer försöka stoppa dig från att nå dina mål, andar och gudar kommer testa dig för att se om du lever upp till kraven. De finns där alltid, aldrig viker de från din sida, konstant testar och prövar de dig. Den religösa daoismen är fylld med färger och magi. Där vandrar gudar, demoner, odödliga och spöken mellan dimensionerna. Min värld är lite mindre mystisk, i min värld är dessa andar och demoner symboler för dina egna tankar, känslor och begär, och den konstanta närvaron, är du, ditt eget medvetande.
Dag 5
Jag vaknar, tung, trött, var tog energin vägen? Gårdagens känsla av att vara odödlig är som bortblåst. Jag tänder ett ljus och drar på mig kläderna. Jag känner mig overklig, förvirrad, bilder från drömmarna snurrar fortfarande i mitt huvud. Vad betyder de? En kvinna som jag aldrig hinner ifatt. Attraktionen är stark, men så fort vi möts, kommer något emellan. Solen kryper snart över horisonten, jag får skynda mig till mitt morgonställe. Aurora, ständigt är hon där. Vacker som en dag. Jag tittar in i hennes ögon och känner mig, tom. Något är fel, det känns konstigt. Jag kör igenom hela de Fem drakarnas helande QiGong, men jag kan inte skaka av mig känslan. Jag är tom, det finns inte ett spår av gårdagens energi kvar. Jag försöker hitta tillbaka, men går vilse i minnenas labyrint.
Med tunga steg går jag tillbaka till huset och förbereder frukosten. Tråkig, lystern och smaken är borta, att allt kan ändras så fort. Jag har varit med om det för, men då i förhållanden. Musiken ljuder, hjärtats ridå öppnas, dödligt kär kvällen innan och när jag vaknar är allt borta. Som en stenport har mitt hjärta stängts, inget kommer in, inget kommer ut. Otroligt förvirrande och smärtsamt, för alla inblandade. Tanken försvinner längre och längre in i dåtidens labyrint.
Jag kämpar mig igenom förmiddagsträningen. Fem helande ljud, FangSong Gong, Hun Yuan Zhuang, Luo Xuan Gong, Stretching och Svärdskonst. Varför gör jag det här? Är jag ens speciellt bra på det? Jag älskar ju att träna det här. Jag är på en magisk plats. Detta var min dröm. Så varför känns det så tomt? Simon tvivlaren håller en inre monolog. Att vara vilse föder tvivel, ett naturligt steg. Jag hör höga röster och rop. Någon närmar sig, en man och dennas familj. De är törstiga och fyller sina vattenflaskor, glupskt dricker de upp dem och fyller flaskorna på nytt. Nu får de syn på mig. Frågorna haglar över mig, vad gör jag här, vem är jag, kan de ta ett foto med mig. Jag förklarar, så gott jag kan och vi tar några bilder tillsammans. Familjen avlägsnar sig, men snart hör jag en ny grupp närma sig. Detta är ingen familj, utan kraftigt berusande mellanålders personer. Kanske valde jag fel tidpunkt, denna vecka har Kina en veckas ledighet pågrund av nationaldagen. Denna grupp är mycket mer påstridig. De är fulla och hämningslösa, jag är förvånad att de inte skadat sig på vägen upp. Andedräkten stinker av BaiJiu, (samlings namn för ofärgat brännvin i Kina). Jag hör knappt vad de säger, men det ska tas bilder, så mycket uppfattar jag. De dröjer, men tillsist börjar de vandra nerför berget. På något sätt har de fyllt mig med energi. Jag kör igenom svärdsformen tre gånger till. Vattennivån är låg och källan är grumlig.
Lunchen nalkas, fyra dagar och jag är redan trött på att äta samma föda. Är jag verkligen ämnad för det här? Har jag lurat mig själv i alla dessa år? Kroppen behöver näring, jag dricker min blåbärssoppa och örtmedicin, äter mina knäckebröd, packar min väska och hängmatta. Mitt solcellsbatteri har fortfarande inte laddats, trots att det legat ute i solen sedan imorse.
Jag går ner till min terrass och spänner upp hängmattan. Jag öppnar min bok och börjar läsa, nattens erotiska drömmar lämnar mig inte i fred. Jag läser samma mening för tredje gången. Ständigt flyter tanken iväg till nattens lekar. Hädelseförlopp och bildfragment spelas upp om och om igen. Hade jag inte kommit förbi det här? Den rena Yang stiger, jag samlar kraft, med all min viljestyrka och fokus drar upp det i magen, den blir varmt, hettan börjar sprida sig. Jag fortsätter till svanskotan och upp igenom min ryggrad. Jag når längdryggen, sen försvinner känslan. Varför kan jag inte hålla kvar den, varför försvinner känslan? Gör jag fel? Tvivlets röst fyller mig igen. Det är inte din grej, varför utsätter du dig själv och andra för detta? Kanske är det bättre att bara gå ner. Du kan alltid gå tillbaka till Akademin. Du klarar inte det här, det är för svårt för dig. Du behöver andra. Tyst! Den inre dialogen rusar. Jag måste bryta mönstret. Ge apan en banan. Jag reser mig upp och tar en sten. Sätter på mobilen och kollar klockan, mäter skuggan av en stenpelare, drar ett streck och ristar in tiden. Imorgon kommer jag inte att ha något batteri på telefonen, vilket betyder ingen klocka, jag måste börja förberedda mig.
Eftermiddagstärningen avverkas, Hun Yuan Zhuang, Fem Djurens inre arbete, HunYuan ChanSi Gong. Hur kan det redan kännas som en tråkig rutin? Med jämna mellanrum avbryter jag träningen, dricker lite, går en runda och ristar in streck där skuggan faller på lämpliga platser, jag noterar klocklaget och fortsätter träna.
Skymningen börjar falla och jag beger mig hemåt. Orkeslös, jag har ingen energi i kroppen, ingen motivation. Huvudet och tanken är klar, det känns som om jag har vaknat upp ifrån en dröm. Gårdagen och natten känns avlägsen nu. Så förrädiskt, så inkonsekvent, så föränderligt. Demonen vann slaget, detta är inget för mig. Jag stannar tills maten är slut, sen packar jag ihop och avbryter de här dumheterna. När jag lagar middag tar jag lite extra av allt, ju snabbare det tar slut, ju snabbare kommer jag här ifrån.
Jag äter maten och sätter mig med böckerna i inre alkemi. Beslutet är fattat, skönt, det känns bra, orkar inte stötta och blötta längre. Det är en kompromiss, jag ger inte upp helt, jag ger det lite mer tid, kanske är det bara en dålig dag. Sinnet stillar sig, själen finner ro, tvivlet finner ingenstans att gro. Den sittande och liggande meditationen känns fokuserad och bra. Den är långt ifrån gårdagens höjder, mer jordat och nära.
När var och en i världen ser det sköna som skönt, då finns det fula
När var och en i världen ser det goda som gott, då finns det onda
Det som finns och det som inte finns frambringar varandra
Svårt och lätt kompletterar varandra
Långt och kort formar varandra
Hög och låg vilar på varandra
Röst och ton klingar med varandra
Först och sist följer varandra
(LaoZi, Dao De Jing, kapitel 2)
När kroppsliga lidande och himmelsk salighet är balanserat, tar de ut varandra. Resultatet är tomhet, verklig frid. Att förbli tom, även när vi erkänner båda ytterligheterna som en möjlighet, är vägen till frihet. När ingen ytterlighet kontrollerar oss är vi i sanning fria att välja. Mitt batteri på telefonen är nästan slut, bestämmer mig för att stänga av den helt, för att spara batteri om något akut inträffar. Imorgon får jag vakna utan alarm.
