Back to Nature, Back to Basic.. Del 3
Våra behov är i allmänhet mycket grundläggande, men vi offrar det mesta, även våra grundläggande behov för att tillfredsställa eller imponera på andra. Vi försummar våra fysiska, emotionella och mentala behov och försöker anpassa oss till samhällets normer. Att avgöra vad jag egentligen gör för mig själv och vad gör jag på automatik för att lyda och behaga andra är inte lätt, och även om vi kommer fram till ett svar kvarstår den största utmaningen, att hitta en styrka att våga stå emot dessa väletablerade mönster, att hitta en balans mellan behov och begär.
Dag 2
Jag vaknar tidigt, min nyfunna vän rör sig runt i mörkret. Solen har ännu ej stigit ur sin säng, den ligger varmt nerbäddad under de vita duntäckena. Ögonen är pigga och vänjer sig snabbt till mörkret, ty ju mörkare det är, ju tydligare ser vi ljuset. Jag drar på mina kläder, som jag förvarat i sovsäcken och stiger ut ur rummet. Dagen börjar gry, jag sätter mig och tittat på soluppgången och lyssnar på morgonbönen, efter en stund slår gonggongen, frukosten serveras. Jag trycker i mig en extra ManTou (ångat bröd) och dricker upp min bönsoppa. Jag frågar om det finns några människor uppe på toppen bakom templet, svaret -Nej! -Bra, säger jag och förklarar att jag tänker spendera ett par dagar med fasta och meditation där uppe. Jag ser Abbotens blick flacka eftertänksamt, tillsist nickar han och önskar mig lycka till. Jag packar ihop mina saker och beger mig ned till templets huvudentré, den som var stängd i går.
Wu Long Gong
De fem drakarnas tempel, det äldsta templet i Wudang. Jag tar mig igenom den första tempelgården. Framför mig reser sig en träbyggnad, på sidorna tornar två raserade pagoder upp sig, naturen har slagit rot på deras tak. I dessa bärs gudarnas budskap till folket av gigantiska stensköldpaddor. Med ett steg över tröskeln träder jag in i en annan värld, en värld av mystik, rökelse och tro. Tro på odödliga, gudar, demoner, drakar, andar och magi. Det är mörkt, ljuset som tränger igenom träväggarna träffar röken som stiger upp från de tre stickor som står placerade i rökelsekaret framför Xuan Wu Da Di, den första odödliga på berget. På sidorna står hans generaler, sköldpaddan och ormen, en gång hans magsäck och inälvor, nu i form av stora stenstatyer. Dessa tre är insvepta i mystik och det finns många historier och sägner om dessa, alla med lärdomar för livet. Jag faller på knä och visar min respekt och vördnad, går mot ljuset på andra sidan av byggnaden, återigen träder högerbenet över en tröskel. En ny tempelgård öppnar upp sig, på denna finns fem brunnar, i dessa dväljs de fem drakarna, till höger ligger boningshusen där jag spenderade natten. I slutet av gården finns två dammar, en cirkulär för himlen, en kvadratisk för jorden, mellan dessa två reser sig en lång ojämn trappa. Jag vandrar upp. På platån reser sig ett tempel, templet har återuppbyggts, 2010 fanns endast ruiner kvar samt ett träskjul, som rymde en staty av Xuan Wu Da Di. Återigen faller jag på knä. Jag vänder mig om, här står jag, centrum, Simon, mellan himmel och jord, jag har kommit en lång väg, men är långt från färdig, vid mina sidor vandrar Den Gröna Draken och Den Vita Tigern, framför mig flyger Fenix och bakom mig står Xuan Wu. Wu Long Gong är anlagt perfekt efter Feng Shui principer, från alla håll rinner Yang energi in samtidigt som bergen skyddar bakifrån och från sidorna, likt armarna i stående meditation, den ända öppningen är den mellan händerna. Jag blickar ut över de gröna bergen, på avstånd kan jag se NanYan (Södra Klippan) och Jin Ding (Gyllene Toppen), två andra tempel. Jag fortsätter upp i bergen.
Likt en gyllene drake som slingrar sig runt en pelare, leder stigen upp i bergen. Med tung last vandrar mina ben upp för uråldriga stigar, men som nu har anlagts med stentrappor. Stigarna leder mig högre och högre och är täckt med fallna löv, jag bär på mycket, kanske för mycket. Det är brant på sina ställen, och träd som vält gör det, trots den nya stigen, svårframkomligt. Med jämna mellanrum finns små avsatser som man kan vila på, de är nybyggda, denna delen av bergen var i århundraden orörda av civilisationens hand, är detta sista chansen att få uppleva magin här, kanske är jag den sista i vår Daoistiska familj att gå igenom prövningen här.
Wu Long Ding (De fem drakarnas topp) många är de som vandrar uppför berget för att meditera, utöva NeiGong och fasta här. Enligt legenderna och tron här är WuLongDing ett ställe där porten mellan himmel och jord alltid står öppen. Den gamla mannen som bodde på toppen med sin son och dennes hustru skall enligt honom själv i tre år blivit undervisad i GongFu av inga mindre än de åtta odödliga. Vet inte vad som sant, men han åtnjuter Tang ShiFu´s fulla respekt. Sanning är det vi väljer att tro på, vem är jag att ifrågasätta denna äldre herre. Denna herre hävdar även att Mao Ze Dong är en en daoistisk odödlig. Mao blev nedskickad av Jade kejsaren för att härska över människorna, men Mao var inte intresserad av detta uppdrag. Då slog Kejsaren Mao i huvudet, tyvärr tog slaget illa, där och då fick Mao sitt ärr. Kuvad gjorde Mao som han blivit tillsagd. Men slaget var för hårt och Mao´s hjärna hade tagit skada, vilket senare gjorde honom galen. På så sätt förklarade mannen Kinas utveckling under Mao, med kulturrevolution och andra tokigheter.
Mitt hjärta sjunger, min rygg stärks och mina läppar ler. Tröttheten i mina ben transformeras till det stoft drömmar vävs av, skytteln rusar växelvis, rytmiskt mellan de båda. Jag tar de sista stegen upp, äntligen. Jag sätter ner min packning, byter min svettdränkta tröja och beger mig för att leta upp grottan. Den skulle ju vara här, lite längre ned, på sidan av berget, så längesedan jag var här, sviker minnet mig? Grottan finns inte att finna. Den är bortsprängd och i dess ställe finns en terrass med en utkiksplats. Vyn är magnifik, den gamle mannens lerhus får duga som boning. Jag vänder och går upp för berget igen.
Huset har varit obebott i många år, ser ut som de använt det som övernattning för boskap. Huset består av fem små rum, i de två första rummen är det jordstammade golvet täckt med djurspillning. Husets centrum är heligt, i rummet står 3 statyer, Xuan Wu DaDi, GuanYin och Zhang SanFeng. Jag städar av statyerna och tänder tre rökelser, bugar och visar min vördnad. Fjärde rummet ser lovande ut, lite spillning och skräp, men det är hanterbart. Femte rummet var köket, de senaste åren verkar det ha fungerat som soptipp. Jag bär över skräpet till det gamla köket. Letar upp lite bambu, bygger mig en sopkvast och städar ut. I golvet och väggarna finns små hål, jag är ingen expert men de ser ut att passa ormar av olika storlekar väldig bra. Jag täcker omsorgsfullt hålen med tunga stenar. På vägen upp såg jag ett gammalt läger för arbetarna som anlagt stentrapporna. Jag hittar jämnstora stenar, bambuplankor och två plywoodskivor. Jag får gå ett par gånger, men tillsist är allt uppe. I ett av rummen hittar jag även en gammal trädörr, den får duga som säng. Med plywoodskivor som grund, stenar, trädörr och liggunderlag som säng, och med ett myggnät har jag skapat lyx i överflöd.
Berget är tyst, befriat från läten skapade av människan. Endast naturen och dess invånare, djuren gör sig påminda. Den första dagen möter jag vildgrisar, ekorrar, igelkottar, fåglar, möss och spindlar. Ormarna lyser med sin frånvaro, och jag ber en stilla bön att de redan skall ha gått i ide.
Det har regnat i ett par dagar och vattnet i brunnen utanför huset ser okärligt ut. Det är grått och fyllt med grodyngel. De sista som vistades här täckte inte över brunnen med dess lock. Jag måste hitta en annan vattenkälla. Lite längre ner på berget, nära den gamla grottan som inte längre existerar, finns en ännu äldre grotta, en av de fem drakarnas grotta. Den går inte att bo i, då det bara är vägg som slutar lite inåt, men bakom altaret med statyn droppar den ner vatten från berget. Vattnet är kristallkart och kallt. Där är tydliga spår från en stor orm. Jag fyller mina flaskor.
Nästa sak på listan är att ordna ett bra ställe att utföra morgonträningen på, den utförs helst med blicken vänd åt öster, rakt in i soluppgången. På såsätt kan vi absorbera den mjuka energin innan solen blivit för skarp. Jag röjer upp ett område på toppen, hugger ner döda grenar och jämnar ut marken. Det börjar mörkna, jag vänder mig om, går till andra sidan av toppen, sätter mig och tittar ut över bergen, solen går sakta ner och målar himlen och dess få moln i mörka pastellfärger.
Innan skuggorna tar över går jag tillbaka till lerhuset. Har inte ätit sedan frukost, har varit upptagen med annat. Jag tänder mina ljus och tar fram stormköket. Bulgur, nötter, fröer, torkade frukter och buljong står på menyn. Jag slukar den glupskt. Efter maten följer studier i Inre Alkemi, Nei Dan, daoistiska meditations och regleringstekniker av Kropp, Andning, Sinne, Energi och Ande. Nei Dan skapades som en metod att uppnå odödlighet och upplysning. De första stegen kan alla praktisera och har en väldigt god inverkan på både det fysiska och mentala planet. De högre stegen har hårda regler och krav på utövaren, det är inget som en person tar sig för utan att ha lagt en stabil grund att stå på, det skulle vara som att försöka bygga en pyramid upp och ner.
Efter studierna följer praktik i form av sittande och liggande meditation. Teori och praktik måste förenas för att vi ska utveckla en upplevde kunskap, vishet. Att läsa, lyssna och observera andra räcker inte, det är som att titta på en meny, maten och andra gäster upplevelse av maten på en resturang, du kan få inspiration och förförståelse, du kan få riktlinjer genom att jämföra personers ansiktsuttryck när de äter maten. Maten ser god ut och hen verkar uppskatta den, kanske beställer jag detsamma. Men du kommer aldrig veta säkert från det du har smakat på rätten. Detta är upplevd kunskap, den högsta formen av lärdom, vägen till vishet.
