Back To Nature, Back To Basic..

De som känner mig och har känt mig lite längre, vet att detta är ett koncept som länge legat mig varmt om hjärtat. Runt mitten på 90- talet började jag fantisera om att bo ensam på en bergstop eller ute i skogen, skrev till och med en dikt kallad ”Yxan” om just detta ämne.

På den tiden var det kanske mer en fråga om flykt, att inte vilja delta i ett samhälle som jag inte kände någon gemenskap med, att fly från de ansvar som kommer med att vara en människa.

Att bo på toppen av ett berg

Många människor tänker nog att att i en grotta på toppen av ett berg är en form av verklighetsflykt, att dra sig undan eller till och med ett sätt att gömma sig. För mig känns det nu mer som ett steg framåt, ett steg i rätt riktning.

Jag är mer eller mindre till ända med den plan jag utformade för sisådär 15 år sedan. Jag är inne i en fas i livet där jag ska dra upp nya riktlinjer med många stora beslut att fatta. Beslut som kommer påverka mig och de runt om mig i en lång framtid. Samt att jag ligger i uppstarten av mitt företag och jag misstänker att jag inte kommer ha tid för min egen kultivering på samma sätt som jag har haft de senaste 10 åren.

Det är också ett experiment med min kropp och mitt sinne. Det är en detox från samhället, internet och begär. Vad behöver vi för överlevnad, egentligen?

Jag måste ta reda på hur långt jag är villig att ta det här, en del i mig har som tidigare sagts alltid dragits till ett liv i och av naturen. De sista stegen inom den Daoistiska kultiveringen är just att dra sig tillbaka till naturen, att avsäga sig allt, att sakta men säkert skala av samhällets inlärda masker och roller, att återvända till sitt ursprung, att kultivera din livsvitalitet och ditt väsen. Jag måste se om jag en dag är villig att dra det till sin spets, innan jag fortätter på min inslagna väg.

Ibland behöver vi omvärdera allt som vi tror vi behöver, beundrar och värdesätter, att dubbelkolla våra mål, drömmar och intentioner. Genom att sluta jämföra oss själva med andra, att sluta tävla och sträva, kanske vi kommer fram till att vårt beteende inta alls för oss framåt i livet, utan snarare tömmer oss på energi, vilket snarare leder till en stagnation och Status quo. Problemet är att vi är programmerade att vinna, utan att fundera på om det är våran strid vi utkämpar.

Vi lever i ett samhälle, där inskränkta och tvångsmässiga beteenden får härja fritt. Vi tar en fotbollsklubbs gospel som vårat eget, men vi är inte spelare i klubben. Vi representerar ett politiskt parti, men vi är inte politiker. Vi är rasister, men vi har aldrig upplevt hur det är att leva i ett annat land. Vår hjärna och ego låter sig förföras och förfasas, för att sedan utnyttja oss.

Jag kommer därför att bege mig till en avlägsen bergstopp för att ensam bo i en grotta i tre veckor. Under dessa tre veckor kommer jag fasta, meditera, studera och träna. Jag letar inte efter några större svar, utan bara en tillvaro utan yttre stimuli, när vattnet stillar sjunker leran till botten och vi kan se klart.

På toppen finns även ett litet lerhus och en vattenkälla. Mäster Tang vet var jag kommer att befinna mig. Jag har köpt en bättre begagnad motorcykel och tagit med mig mat i form av torkade frukter och nötter. Jag har sovsäck och liggunderlag, stormkök, varma kläder och ett soldrivet batteri, så jag kan ladda telefonen. Jag kommer endast använda telefonen i nödfall. Om allt går som planerat kommer jag ner en runda den 8/10 för att fylla på förråden, duscha och tvätta kläder. Ska försöka skriva ihop något om min upplevelse, men jag lovar inget.

Jag känner mig levande, världen är vacker!

Simon Brunström 16:e generationens lärjunge