Beijing & Svärd!
Beijing har alltid varit en stad som delat mig i två, en fantastisk stad på många sätt när det kommer till kultur, kampkonster, parker och shopping och väldigt ofantastiskt stad på många andra sätt, speciellt till antal människor, statusjakt, bilar och luft. Jag inser givetvis att många av dessa för och nackdelar inte kan existera utan varandra, lite som YinYang. Hur som haver, så brukar det inte vara min tanke att stanna i Beijing en längre tid, utan ser det mer som en mellanlandning, och så var det också tänkt denna gång. Denna resa till Kina bär med sig tre frön, ett är att hitta en svärdsmästare, två framtida handelspartners och tre, inre kontemplation och avskildhet.
Wudang är först och främst känt för sin svärdskonst och neigong i Kina, och jag har under ett par år sökt efter någon med djupare kunskaper om Wudangs svärdskonster, utan att riktigt hittat djupet. Visst har vi bra träning inom Xuan Wu Pai och mäster Tang, men svärd är inte hans expertis. Hans storhet ligger i hans Taiji, kalligrafi och förmågan att får kroppen att fungera som en enhet, vilka är fundamenten och starkt knuttet till svärdskonsten.
I ett sista försök skulle jag åka till TianJin, Beijings hamnstad, som under de senaste 200-300 åren har varit ett starkt fäste för kampkonster. Där var den nu avlidne stormästaren för Wudang Xuan Men Dan Pai, Ma Jie verksam under större delen av hans liv. I min desperation skulle jag försöka leta upp en av hans lärljungar. Jag har en vän i TianJin som jag bad om hjälp, men hon gick bet. Jag bad då min flickvän om hjälp och vi hittade tillsist ett telefonnummer till en kampkonstcenter. Vi ringde, men numret var inte aktivt längre. Men med namnet på centret hittade vi ett annat nummer på en WeiBo sida (Kinas svar på Facebook), till ung man, han sa att centret stängde för ett par år sedan och att mästaren flyttat. Men han kunde ge oss ett nummer till en elev till mästaren, som kanske kunde hjälpa mig att komma i kontakt med han. Än så länge hade jag fortfarande inget namn att gå på, utan bara ett nummer som ingen svara på.
När jag landade i Beijing och hade skakat av mig jetlaggen försökte jag igen. Till min förvåning svarade en kvinna, jag hade i min enfald förväntat mig en manlig lärjunge, intressant hur det där funkar. Xiao Yu fick sköta det mesta av kommunikationen och det visade sig att mäster nu bodde i Beijing! Vi bestämde att jag skulle komma ut och hälsa på två dagar senare, den 16 september, dvs. min födelsedag. Jag hade ju planerat att resa vidare, men kunde inte gå miste om detta tillfället. Mästaren, forfarande utan namn, bodde ca 1 ½ timme norr om Beijing.
Två dagar senare ca kl 10.00, efter en lång färd med bussar och tunnelbanna möte kvinnan upp oss, då vi inte riktigt hittade, utan irrade omkring. Det visade sig att hon var mästarens dotter och att hennes far kom från samma stad som Xiao Yu arbetar i. Jag hade givetvis tagit med mig en gåva, i form av kvalitetsmjölk. Gåvor är viktiga i Kina, speciellt första gången du blir hembjuden till någon, lite som Svergie förr i tiden. Vi gick till deras hus och jag fick överlämna min gåva och hälsa på familjen. Mästaren, en man i 70 års åldern, vars namn är Chen Wu Xing aka Chen Laoshi och hans fru Shen Laoshi, deras dotter Chen Jie, son Chen Ge och sonens svärföräldrar var alla där. Det serverads te och frukt och vi fick slå oss ner för en pratstund. Alla var mycket trevliga men jag kände att något var konstigt, det skulle uppdaga sig att Xiao Yu glömt att säga att jag var utlänning, och mästaren hade gått med på att träffa oss på grund av Xiao Yu’s anknytning till hans hemstad. Han verkade inte jätte intresserad av att lära ut till en västerlänning. Men ju mer vi pratade ju mer mjuknade han upp, mycket tack vare hans fru och dotter. Det var mycket prat om ödet och att jag hade kommit så långt för att få träffa honom.
Tillsist bad han mig att visa upp något, det blev Taiji och Taiji svärd, jag var fruktansvärt nervös, låt oss bara säga att han inte var imponerad. Jag fick veta att min höft och längdrygg inte var ok, samt att mina axlar inte var tillräckligt öppna, min shenfa (kroppsarbete) lämnade mycket att önska osv. Men om jag lovade att träna hårt och seriöst, så kanske, kanske att han kunde tänka sig att undervisa mig. Han fråga mig hur länge jag kunde stanna och vad jag ville studera. Jag svarade att jag ville börja från början och lära mig de 13 grundläggande svärdsteknikerna för Wudang. Chen LaoShi svarade att minst 7 dagar och sen fick vi se hur många av teknikerna jag hade hunnit med. Jag skulle börja dagen efter kl 07.00, den bästa födelsedagspresenten någonsin! Sen blev det lunch med hela familjen och det blev bestämt att jag skulle bo på ett närliggande hotell.
Redan kl 14.00 stötte vi på patrull, inga hotell i utkanten av Beijing har tillstånd att husera några utlänningar. Det krävs speciella tillstånd för detta och det fanns givetvis inte, då väldigt få, om några utlänningar vistats i de områdena.
Hopplösheten börja sprida sig i min kropp, så nära men så långt ifrån. Men det fanns en chans, en gammal träningsbroder bor och studerar för tillfället kinesisk medicin i Beijing. Jag slängde iväg ett meddelande och fråga om jag fick sova på hans soffa i en vecka. – Inga problem, var svaret! Då var bara problemet att han bor ca 1 ½ h enkel resa från Chen Laoshi, vilket omöjliggjorde 07.00 träningen. Vi pratade med Shen LaoShi och hon skulle fråga om det var möjligt att träna lite senare. Det var det, mellan kl 16-18. under en veckas tid har jag själv tränat ca 3 h på morgonen, för att sedan hoppa på en buss, till tunnelbanna, till en ny buss och tränat ca 3 h timmar till, för att sedan åka tillbaka till soffan, äta, sova och upprepa. En liten runda på 9-10 timmar.
Chen Wu Xing 陈武星
Mästaren i fråga heter Chen Wu Xing 陈武星även kallad Chen LaoShi. Är 71 år och håller 7 duan i Kinesiska kampkonster (9 duan är max, men ingen nu levande mästare har det). Han är 13:e generationens svärdsmästare i Wudang Dan Pai, 5:e generationens mästare i Wudang Xuan Men Dan Pai, 2: generationens mästare i XinYi HunYuan TaiJi Quan och 3:e generationens mästare i Han (Mu Xia) Pai XingYi & Bagua. Tänker inte skriva mer om detta, utan ni som är intresserade kan googla. Under mer än 30 år studerade han under Ma Jie som bl a. var en student till Han Mu Xia, som i sin tur var Chen Laoshis farfarsfar, om jag förstod det hela rätt. Vi snackar alltså Cream de la Cream! Att för mig som en västerlänning få studera direkt under honom är och förblir en stor ära.
